En klassiker

Tittar på första avsnittet av "En klassiker", vilket härligt program. I slutet av programmet gråter jag tillsammans med Anders, vilken underbar människa. 

En förebild, en hjälte. Svårt att beskriva med ord, se programmet!

När jag springer vill jag vara närvarande

När jag springer vill jag vara närvarande. Jag vill känna pulsen slå och höra mina andetag. Ibland springer jag med musik i öronen och tänker varje gång att det förtar hela upplevelsen. 

Mest av allt önskar jag att jag kunde vara lika närvarande i varje stund resten av livet, men när jag springer övar jag mig. 

Då bestämde jag mig

Kroppen värkte, jag ville bara spy. De andra skrattade och åt, diskuterade loppet. Hamburgaren fick mig att känna avsmak, kunde bara dricka, ville sova. Jag hade några timmar tidigare klarat av mitt första Göteborgsvarv med minimal förberedelse. Där och då bestämde jag mig för att bli en löpare. Dagen efter gav jag mig ut med en värkande kropp och sprang 8km i knapp styrfart och sedan dess har jag fortsatt att springa.