Satte mig vid datorn ett par dagar innan och ritade ut en runda på 52km som jag tyckte passade. När sedan dagen kom visade det sig att en kollega blivit sjuk och jag trodde inte jag skulle få ge mig iväg. Så har jag världens bästa arbetskamrater och de tyckte att jag skulle få gå ändå.
Lite senare än vad jag tänkt men jag kom iväg. Stormen Sven hade börjat blåsa rejält och de inledande kilometerna mot Huskvarna var det rejäl sidvind. Hade provianterat på Ica Flamman med kexchoklad, nötblandning och energidryck. Väl i Huskvarna sprang jag fel och kom till Ådalsvägen istället för Klevaliden, nu var det nog bara bra.
Backen gick väldigt bra och jag kände mig pigg. På toppen vek jag av mot Petersberg för en liten sightseeing av gatorna där. Här hade jag inte så bra koll på hur jag skulle springa så det blev nån felspringning här och där innan jag kom ner till Vapenvallen och sedermera slutet av Wilhelm Thams väg.
Nu började en prövning, backen upp mot öxnehaga. Sven var rakt emot mig och det var backen med. Fick dock sällskap av min kompis Lars och hans chef via FaceTime så till slut var jag uppe. Nerförsbacken mot Ekhagen var välkommen men kändes bra i benen då jag inte vågade släppa på och var lite för trött för att orka hålla emot.
Tog mig vidare till A6 området och stannade på citygross för att fylla på med vätska. Här behagade klockan att tro att passet var avslutat och jag fick påbörja ett nytt, Aargh. Det var riktigt tungt att sätta igång igen och jag frös så vansinnigt om händerna. Lyckades övervinna mig själv och sprang vidare.
Det blåste bara mer och mer och regnet höll i sig. Vid 35km insåg jag att jag inte skulle hinna de 50km jag planerat och jag fick en mental dipp. Lyckades ändå bita ihop och få till 10km efter det, 45.5km och inte ens Sven kunde stoppa mig, karaktärsdanande är vad det är.
Siktar på 50 nästa gång.
