Grattis på födelsedagen - INKnBURN ambassador

Jahapp, då var man nästan fyrtio då. Har blivit firad ordentligt idag och fått fina presenter av fru och barn. En annan kul grej var att jag fick ett mail från INKnBURN att de vill ha mig som ambassadör i Svedala. Inväntar därför lite nya prylar från staterna, hoppas de hinner komma till Lidingöloppet!!!

Är du intresserad av INKnBURN prylar så kontakta mig via PM så kan du få mer info.

www.inknburn.com

Ultravasan 90K - Artikel i Jönköpingsposten idag

Hamnade i lokaltidningen idag, man känner sig lite smickrad att nån tar sig tid att sitta och lyssna på ens funderingar. 

Sinnesro

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

De här orden snurrar i mitt inre varje gång jag springer. Beroende av olika saker i min vardag, teknik, bekräftelse, pengar och att alltid vara underhållen blir tiden då jag springer en kontemplation. 

 Alla dessa måsten, livspusslet som ska gå ihop om det nu finns ett sådant. Läste en krönika av Bodil Jönsson där hon använde ett annat uttryck, "livet kom emellan". Tyckte om det, jag planerar mitt liv och för det mesta kommer just livet emellan och det är då jag får be om sinnesro.

Det är under såna här pass man inser att man älskar att springa

Blåsten från pukaberget och arktisk köld, nåja vätterköld i alla fall. Det här passet var synnerligen tufft och hade jag inte älskat det här hade jag gett upp efter 3km. 

Blåsten från Vättern låg på och det var motvind på varje öppet fält. Snön var sådär härligt opackad så det påminde om att springa på en sandstrand. Där det inte var så var snön hårt packad och det var mer eller mindre isgata. Trippande fram eller kämpande mot vinden. 

Min camelback frös till is och jag fuck öppna den och hälla i mig vätskan när det behövdes, klabbigt men det fungerade. 

Drog ner tempot efter 21km, genomfrusen och kall blev de sista kilometerna hemåt lugna. Provade Mr. B:s cola/carboloaderdryck och magen klarade av den. 

Första veckan på 100K träningsschemat är avklarat. 

/mattias

Summering av året - 2013

Funderar på vad jag hade för målsättning för året som gått. Satte mig aldrig ner och skrev en målsättning men jag kan nog dela upp den i 4 mål när jag tänker efter:

• Genomföra Stockholm Marathon

• Gå ner i vikt

• Springa snabbare än jag gjort tidigare

• Springa 150 mil under året.
• Jag genomförde Stockholm Marathon på den tid jag siktade på, dvs under 4h
• Vägde 11kg mindre 31 december jämfört med den 1 Januari

PB

• Cooper: 2.98km (131202)
• 3K: 12:05 (131202)
• 5K: 20:51 (130902)
• 10K: 42:19 (130902)
• 15K: 1:11:45 (130702)
• 21K: 1:40:45 (130704)
• 30K: 2:45:00 (130510)
• 42K: 3:55:29 (130601)

• Slutade på 286 mil istället för 150.

Dessa mål uppfylldes med råge och jag är oerhört tacksam för hur bra det har gått. Resultatet för 2013 blev följande:

Januari

Började med ett par rysligt tunga rundor med medelpuls på 170 trots den modesta farten 5:45. Blev inte mer än ca 8 mil den månaden. 

Februari

Total sjukmånad med undantag för en skidresa till Säfsen. Inte en meter sprang jag. 

Mars

Nu blev den riktiga starten och jag siktade enbart på km och inte på tid alls. 

April

Maran närmade sig och jag kröp neråt i farten. Första passet under 5min tempo samt ett tremilspass. 

Maj

Ytterligare ett par pass över tre mil och i slutet av månaden blev det alltså Stockholm Marathon. Hade sällskap med Lars större delen men som vanligt skuttade han om mig i slutet. :)

Juni

Nu drog jag upp tempot i slutet av månaden. Var nere på 4:30 tempo för första gången nånsin. 

Juli

Endast ett pass låg över 5:00 i tempo. Gjorde milen på 4:16 tempo. 

Augusti

Fortsatt snabbt tempo men saktade ner lite mot september. Gjorde PB på blodomloppet med ca 6min. 

September 

Sprang salomon xtrail i Huskvarna, rackarns backe. Gjorde PB på milen under ett reklamlopp med Eric. Sprang från Mullsjö station till Habo station. 

Oktober

Tog min längsta terrängrunda nånsin, 38.5K. 

November

Gjorde lite löptester på milen och kollade puls kontra tempo. 

December

Avslappnad månad i lugn fart. 

Sven och jag, eller historien om mitt livs första ultrapass

Så blev det ett ultrapass innan året tog slut. Var egentligen inte tänkt att jag skulle göra ett men som vanligt blir det inte alltid som jag tänkt det. Fick flexledigt igår eftermiddag och kände genast att jag skulle ta tiden till att göra ett ultrapass. Eftersom vi skulle äta julbord med jobbet på kvällen så var det ju lätt fixat med att fylla på kalorier efteråt.

Satte mig vid datorn ett par dagar innan och ritade ut en runda på 52km som jag tyckte passade. När sedan dagen kom visade det sig att en kollega blivit sjuk och jag trodde inte jag skulle få ge mig iväg. Så har jag världens bästa arbetskamrater och de tyckte att jag skulle få gå ändå. 

Lite senare än vad jag tänkt men jag kom iväg. Stormen Sven hade börjat blåsa rejält och de inledande kilometerna mot Huskvarna var det rejäl sidvind. Hade provianterat på Ica Flamman med kexchoklad, nötblandning och energidryck. Väl i Huskvarna sprang jag fel och kom till Ådalsvägen istället för Klevaliden, nu var det nog bara bra. 

Backen gick väldigt bra och jag kände mig pigg. På toppen vek jag av mot Petersberg för en liten sightseeing av gatorna där. Här hade jag inte så bra koll på hur jag skulle springa så det blev nån felspringning här och där innan jag kom ner till Vapenvallen och sedermera slutet av Wilhelm Thams väg. 

Nu började en prövning, backen upp mot öxnehaga. Sven var rakt emot mig och det var backen med. Fick dock sällskap av min kompis Lars och hans chef via FaceTime så till slut var jag uppe. Nerförsbacken mot Ekhagen var välkommen men kändes bra i benen då jag inte vågade släppa på och var lite för trött för att orka hålla emot. 

Tog mig vidare till A6 området och stannade på citygross för att fylla på med vätska. Här behagade klockan att tro att passet var avslutat och jag fick påbörja ett nytt, Aargh. Det var riktigt tungt att sätta igång igen och jag frös så vansinnigt om händerna. Lyckades övervinna mig själv och sprang vidare. 

Det blåste bara mer och mer och regnet höll i sig. Vid 35km insåg jag att jag inte skulle hinna de 50km jag planerat och jag fick en mental dipp. Lyckades ändå bita ihop och få till 10km efter det, 45.5km och inte ens Sven kunde stoppa mig, karaktärsdanande är vad det är. 

Siktar på 50 nästa gång. 

En klassiker

Tittar på första avsnittet av "En klassiker", vilket härligt program. I slutet av programmet gråter jag tillsammans med Anders, vilken underbar människa. 

En förebild, en hjälte. Svårt att beskriva med ord, se programmet!