Sven och jag, eller historien om mitt livs första ultrapass

Så blev det ett ultrapass innan året tog slut. Var egentligen inte tänkt att jag skulle göra ett men som vanligt blir det inte alltid som jag tänkt det. Fick flexledigt igår eftermiddag och kände genast att jag skulle ta tiden till att göra ett ultrapass. Eftersom vi skulle äta julbord med jobbet på kvällen så var det ju lätt fixat med att fylla på kalorier efteråt.

Satte mig vid datorn ett par dagar innan och ritade ut en runda på 52km som jag tyckte passade. När sedan dagen kom visade det sig att en kollega blivit sjuk och jag trodde inte jag skulle få ge mig iväg. Så har jag världens bästa arbetskamrater och de tyckte att jag skulle få gå ändå. 

Lite senare än vad jag tänkt men jag kom iväg. Stormen Sven hade börjat blåsa rejält och de inledande kilometerna mot Huskvarna var det rejäl sidvind. Hade provianterat på Ica Flamman med kexchoklad, nötblandning och energidryck. Väl i Huskvarna sprang jag fel och kom till Ådalsvägen istället för Klevaliden, nu var det nog bara bra. 

Backen gick väldigt bra och jag kände mig pigg. På toppen vek jag av mot Petersberg för en liten sightseeing av gatorna där. Här hade jag inte så bra koll på hur jag skulle springa så det blev nån felspringning här och där innan jag kom ner till Vapenvallen och sedermera slutet av Wilhelm Thams väg. 

Nu började en prövning, backen upp mot öxnehaga. Sven var rakt emot mig och det var backen med. Fick dock sällskap av min kompis Lars och hans chef via FaceTime så till slut var jag uppe. Nerförsbacken mot Ekhagen var välkommen men kändes bra i benen då jag inte vågade släppa på och var lite för trött för att orka hålla emot. 

Tog mig vidare till A6 området och stannade på citygross för att fylla på med vätska. Här behagade klockan att tro att passet var avslutat och jag fick påbörja ett nytt, Aargh. Det var riktigt tungt att sätta igång igen och jag frös så vansinnigt om händerna. Lyckades övervinna mig själv och sprang vidare. 

Det blåste bara mer och mer och regnet höll i sig. Vid 35km insåg jag att jag inte skulle hinna de 50km jag planerat och jag fick en mental dipp. Lyckades ändå bita ihop och få till 10km efter det, 45.5km och inte ens Sven kunde stoppa mig, karaktärsdanande är vad det är. 

Siktar på 50 nästa gång. 

En klassiker

Tittar på första avsnittet av "En klassiker", vilket härligt program. I slutet av programmet gråter jag tillsammans med Anders, vilken underbar människa. 

En förebild, en hjälte. Svårt att beskriva med ord, se programmet!

När jag springer vill jag vara närvarande

När jag springer vill jag vara närvarande. Jag vill känna pulsen slå och höra mina andetag. Ibland springer jag med musik i öronen och tänker varje gång att det förtar hela upplevelsen. 

Mest av allt önskar jag att jag kunde vara lika närvarande i varje stund resten av livet, men när jag springer övar jag mig. 

Då bestämde jag mig

Kroppen värkte, jag ville bara spy. De andra skrattade och åt, diskuterade loppet. Hamburgaren fick mig att känna avsmak, kunde bara dricka, ville sova. Jag hade några timmar tidigare klarat av mitt första Göteborgsvarv med minimal förberedelse. Där och då bestämde jag mig för att bli en löpare. Dagen efter gav jag mig ut med en värkande kropp och sprang 8km i knapp styrfart och sedan dess har jag fortsatt att springa. 

Tufft 24K pass

Sprang 24K terräng idag, hade gott sällskap av vinthunden Bohman lite mer än hälften. Kände mig faktiskt piggare andra hälften av resan men det kanske var skenbart. Har inte kollat data än. Det är en hiskelig upp och ner bana som suger rejält. 

När jag är på väg mot sista backen dyker "Päron" upp med kameran i handen, lite kul. Nu är jag dock trött och är glad att det är vilodag imorgon. 

Äntligen löpning igen

Så fick man äntligen ge sig ut på en runda, blev 10K, min flackaste runda. Lite småregnande och grå himmel men ack va skönt att få ge sig ut igen. Efter 6 dagars vila spratt det i benen, att det är lite snuva kvar gjorde inget. 

Har gett mig på marathon.se 100K programmet på ett 25v schema med start idag. Skulle egentligen varit distans med stegrad fart men jag gick på jämna 5min kilometer istället. Dumt att springa max så tätt på en förkylning. Ska försöka följa programmet fast så ofta det går istället köra terräng, ska bli spännande och se om det blir bra. 

I slutet av programmet blir BUM examinationen, överlever jag det så tänker jag köra hårt under sommaren med satsning på Ultravasan 2014. 

Sjuk

Nästan 8 månader utan sjukdom men nu kom den däringa retliga halsonda. Började lite lätt i måndags så jag avstod att springa både tisdag och onsdag i hopp om att det inte skulle bli mer. Sedan kände jag på onsdag kvällen att det inte var ok alls i halsen.

Då sonen också blev sjuk (igen) var det inget annat med det än att vara hemma ett par dagar. Sömn är läkningens moder, glöm inte det! Har sovit en massa nu och mår redan bättre. Siktar på att sätta igång igen på måndag. Kanske var det bara bra med en veckas tvingande vila?

Fyra bugg och en Coca-Cola

Igår gav jag mig ut på mitt näst längsta pass i livet. Bara Stockholm marathon har varit längre. Skillnaden med detta var att det var terräng 38.5K. Hade fått med mig Paul som skulle köra en bit med mig. Målet var nu tiden och längden och inte farten. Hade gjort ett försök på den distansen innan men gick då ut lite för hårt och hade inte tillräckligt med kolhydrater med. Den gången fixade jag 31K. 

Det blev en fantastiskt fin runda! Givetvis mörkt då vi startade vid 06 men vad det led så steg solen upp och det var en magisk höstmorgon. Vid 22K skildes vi åt och tog oss hem olika vägar. Nere vid Bankeryds kyrka börjar den långa klättringen och där var det tungt. 

När jag sedan tänkte få in lite musik i öronen så strulade tekniken, eller ja det var Spotify. Försökte få igång en spellista men det förblev tyst, hade ändå kvar lurarna i öronen. Helt plötsligt efter en stund sätter Lotta Engberg igång och sjunga om fyra bugg. Hon var inte på min spellista kan jag säga. Nåväl jag överlevde även det och tog mig hem med rätt bra fart sista kilometerna. 

Vi kallar denna rundan för Gandalf, jag tyckte det passade. 

Idag var det tungt

Motvind, småregnande och allmänt tungt idag. Lite dåligt med nattsömn kanske var anledningen bland annat. Nåväl, tog mig hem från jobbet till fots på ett femminuters tempo. 

Tittade en del på Youtube-klipp med löpteknik och blev inspirerad, var det Moses han hette? Återkommer i ärendet. 

Morgonstund är tung ibland

Är i Vrigstad på utbildning, var ett utmärkt läge för lite längre pass igår. De andra åt en god trerättersmiddag medan jag nötte vägar runt byn. Ibland undrar man hur man är funtad. Hade egentligen tänkt mig ett tremils pass men dåligt batteri i telefonen och mörker gjorde att det blev två istället. Disigt men varmt och ganska god löpning. 

Hade tänkt springa en mil imorse med men jag var för bekväm och låg kvar i sängen. Får se om det hinns med ett pass under dagen sedan. 

Det blev fel

Dagens lunchrunda var efterlängtad då det inte blev någon löpning i helgen. Ingen toppenkänsla i kroppen men det var skönt ändå. Sprang den vanliga vägen upp till Hallby men sedan blev de nåt fel. Hamnade helt galet och 10km blev 11.5km till slut, sånt som händer. 

Det däringa med framfotalöpning

Har försökt att ändra löpsteget under året som gått. Önskan har varit att åtminstone landa lite mer på mitten av foten. Känslan är att jag inte lyckats så väl som jag har önskat men efter att ha tittat under sulan i fredags får jag revidera min åsikt. 

Skorna har inte ens passerat 80 mil tror jag. Nåväl får väl va nöjd att jag inte slitit ut hälkappan, haha. 

Blev 10km löpning i fredags på lunchen, annars har det vilats i helgen då frun varit borta i lördags och det firats födelsedag idag. 

Vilket fantastiskt väder vi har och har haft

Dagens runda blev från jobbet upp till Hallbystugan. Väl där hade jag tänkt köra 6km men insåg att tiden inte skulle räcka till. Föräldramöte med dotterns fotbollslag stod på schemat också. Tog 4km rundan istället men den visade sig bara var 3.3km, haha. In alles  blev det 13.85km med mycket begränsat med plan löpning. Efteråt en av de bästa belöningar man kan få...

Tack för idag!

Skogen 10K

Blev en kvällsrunda till slut. Vabbande halva dagen vilket gjorde att dagens lunchrunda gick till intet. Men jag är inte ledsen för det. Tog en favoritrunda ner till Vättern istället.

Anmäld

1h 34min, så långt innan deadline lyckades jag klämma in en anmälan till varvet. Lars terroriserade mig in i det sista och jag gav vika. Får se om det blir BUM också...

Tänker låta 1:34 vara måltiden för varvet 2014, dvs 4:30 tempo

Fort hem från jobbet

Blev en snabbare runda hem än till jobbet. Har tagit såpass många lite lugnare pass så det kändes gott att trycka på lite. September landade på 320 km och kvalade in på en tredjeplats på "mest antal km per månad" listan. Känner mig pigg i kroppen trots mängdökningen.

Morgonpass en måndag i september

Vaknar sådär lite halvtrött, inser att jag tänkt springa till jobbet idag. På 11 minuter är grejerna på och jag är ute på vägen. Bussåkarna stirrar på en och undrar hur knasig man kan va, känns rätt gott. Lite segt är det allt men vid rondellen mot stan är känslan god. 

Gnuggar på in mot jobbet och när jag närmar mig stan kommer belöningen, soluppgången. 

I övrigt hade jag p1 i lurarna och funderade på om mobilpenetration verkligen är ett bra uttryck att använda. Jag begrep i alla fall inte vad det betydde utan tyckte mest det var skumt. Skön runda till jobbet i makligt tempo annars. 

Det är mörkt i skogen

Blev 8K i skogen ikväll. Försökt få sällskap ut att springa hela dagen. Till slut lyckades jag få med mig en kompis ut i skogen. Båda två lyckades stå på näsan innan turen var över. Skön lugn runda. 

Tid för eftertanke

Då släppte man precis iväg frun. Betyder att det inte blir någon löpning idag då jag har en liten sjukling här hemma. Nåväl, lite tid för eftertanke på det som hittills gjorts i år.

Har slagit alla mina personbästa med hästlängder. Sänkt miltiden med närmare 6 minuter. Halvmarathon på 1:34 är en sänkning med 11 minuter. Sedan har jag sprungit min första marathon med. Jag känner mig allt lite stolt över mig själv, det kan jag väl få va?! :)

Lycka till alla Lidingöloppsspringare idag, I envy you!

Löpband, ääääk

Det blev 8K löpband idag, hinner inte med nåt annat. Tycker verkligen det är så fruktansvärt tråkigt med löpband. Är ändå glad att man har ett då man inte tar sig ut. 

200 mil, check!

Då sprängdes ännu en gräns i livet. Passerade i och med dagens pass 200 mil detta år, det kunde jag nog aldrig tänka mig för 2.5 år sedan. 

Dagens runda blev en halvmaraton hem från jobbet med 5:17 tempo. Underbart väder uppe på höjderna. 

Trött, trött, trött

Sonen blev sjuk igår. Förkyld och feber, sedan har han förkylningsastma så nätterna blir jobbiga för vår lille hjälte. Blev inte så mycket sömn inatt och dagens till och från jobbet löpning får ändras. Springer kanske hem från jobbet eller så får det bli en lunchrunda. Får se om jag orkar. 

Anmäld

Så var det gjort. "Hängde på låset" när anmälan öppnades i söndags klockan nio. Tänkte nog att det skulle bli fullt så fort att jag inte skulle få plats. 

Blev lite förvånad när jag fick bekräftelsemailet, ok nu är jag alltså anmäld. 90K i skogarna i Dalarna, låter galet men det var ju det jag ville. Känns speciellt att då vara med om #1 gången det går av stapeln. 

Jag tänker krossa Buud...eller så bryter jag, haha. Nja, känner mig ödmjuk inför uppgiften och inser att året som ligger framför kommer bli tufft med all träning som kommer att krävas. 

Som småbarnsförälder handlar det ju också om att få ihop en vardag med allt vad det innebär. Att följa något exakt träningsprogram är nog uteslutet utan det kommer att bli när tid ges. 

Har ju ökat träningsmängden ganska kraftigt i år så det blir till att hålla i och kanske öka något. Jag känner mig oerhört motiverad och ser fram emot "vägen mot målet". 

Salomon Trail Tour - Huskvarna

Inte det längsta jag sprungit  men det skulle verkligen bli en utmaning, backarna i Huskvarna...

Ryktet sa att det skulle bli en jobbig resa de 10km som låg framför. Kom dit i god tid att hämta ut nummerlappen, vädret var strålande och jag kunde se barnklasserna och 5km löparna ge sig iväg och komma tillbaka. Banprofilen talar sitt tydliga språk. Här kan du se en video från loppet under ett år: Banbeskrivning

Min kompis Lars var med som stöd, det är även han som tagit bilderna på mig. Nu var det ju inte så att det bara var själva slalombacken som var jobbig utan det fanns ju en hel del backar i övrigt också. Sedan var nerförslöpningen ganska teknisk med mycket rötter och stenar på stigarna vilket gjorde att den var rätt jobbig den med. Runt 7km var det någon som trampade i ett jordgetingbo vilket resulterade i de snabbaste 200m på hela loppet. Jag hade dock tur och blev inte stucken som en del andra blev. Gick i mål på 53:45 och känner mig riktigt nöjd.

Resultatlistan

Sverigestafetten

Kunde man ta sig de 14km mellan Mullsjö och Habo på under en timme? Ja det var frågan jag och Eric ställde oss innan vi skulle "socialspringa" med ATEA. Fick förmånen att va med på detta företagsjippo och det var riktigt roligt. Vilken grej ATEA gör, springer från norr till söder i ett sträck. Ja de inte bara sprang, det var kanot, cykling, inlines mm.

Tillbaka till Sverigestafetten. Vi skulle ta vid i Mullsjö och göra high five med de som kom cyklandes från Borås. Tiden var satt till ca 22.00 så vid niotiden åkte vi från Eric till stationen i Mullsjö. Väl framme var det redan följebilar på plats med dricka och attiraljer till oss. Lite uppvärmning innan vi skulle iväg, kändes rätt bra ändå.

Vi hade bestämt att vi inte skulle gå ut hårdare än 4:30 för att sedan öka om det kändes bra. Eric kände väl ganska tidigt att hans tre veckor långa förkylning inte hade gjort honom gott om man säger så. Vid Furusjö orkade han inte hänga på längre men jag kände mig stark och ökade farten. Någonstans vid rakan efter tippen inser jag att jag faktiskt är på väg att lyckas gå under en timme. Stärkt av de  trycker jag på lite ytterligare, följebilen ligger nu inte längre bakom utan har kört förbi mig. Inne i Habo centrum trycker jag på i sista lilla backen och går i mål på 59:59, yes! Men detta handlade ju inte om att springa fort utan att ha kul tillsammans...

Träningsfilosofi inför Ultravasan 2014

Hur ska man träna inför något man aldrig gjort förut? Ja denna frågan är ju inte helt enkel och när det gäller ultraträning har ju verkligen alla sina egna tankar om hur man ska göra. Jag har valt att följa 100K programmet på marathon.se med måltid på 8-9.5 timmar. Nu är ju inte Ultravasan 100K men jag tänker att det inte kan skada att träna utifrån detta. Detta program riktar sig mot de som gör en maraton på upp till 3:20. Nu tror jag inte riktigt att jag kan göra3:20 på en maraton och kommer därför att justera hastigheten på träningspassen efter vad jag tror är lämpligt. Eftersom Ultravasan går i terräng kanske man helt och hållet ska anpassa allt med tanke på terräng, dvs vad har jag för maratontid i terräng och inte på asfalt?
Detta schema hittar du här:http://trana.marathon.se/kopia-av-stockholm-ultra-100-km/ultra-100-km-8-95-timmar
Schemat ligger på 26 veckor och jag har fyra veckors marginal då jag tänker att vinterveckorna kan innebära lite förändringar i schemat pga kyla tex.  Som ett första test tänker jag springa BUM i maj 2014 för att se om jag klarar distansen. Hur jag sedan ska fortsätta träningen under sommaren får bli en senare fråga.

Min historia

Jag började att löpträna "på riktigt" 2011, dessförinnan hade som många andra haft sporadiska episoder med löpning där jag som mest sprungit 10km. 2011 anmälde jag mig till Göteborgsvarvet då min vän Lars under många år tyckt att det var något jag skulle göra. Året började katastrofalt då jag i januari fick stora problem med ryggen och därmed inte kunde träna något. Totalt blev det 13 träningspass innan varvet och som längst sprang jag 15km.
Den 22 maj 2011 sprang jag Göteborgsvarvet och jag har aldrig vare sig förr eller senare varit så fruktansvärt utmattad efter att ha sprungit. Hela kroppen skrek, jag mådde illa, kunde inte äta och knappt gå. Dagen efter hade jag bestämt mig, såhär fick det inte vara jag måste göra något åt det så jag sprang 7km trots att kroppen värkte som aldrig förr, medeltempot var 7:56min/km.
Veckan efter varvet anmälde jag mig till Stockholm halvmarathon. Jag började träna efter halvmaratonprogrammet på jogg.semed måltid på 1:45. När jag passerade mållinjen i Stockholm  på 1:45:57 hade jag gjort en resa där jag tappat 15kg i vikt och förbättrat tiden på halvmarathon med 25 minuter.
2012 var ett ganska dåligt år egentligen där jag sprang utan någon riktigt bra plan. Vikten gick upp och då årets mål Lidingöloppet blev aktuellt vägde jag nästan 80kg igen. Loppet blev en besvikelse då jag missade mitt mål att gå under tre timmar. Nya problem med sjukdomar gjorde att jag i princip inte sprang något alls under november och december. Trots detta ökade jag antalet mil på året till 132 mot 110 året innan.
I början av 2013 kändes det nästan som att jag var tillbaka på ruta ett, vägde in på nästan 85 kg och första löprundan på nyårsdagen var vidrig. Dessa 8km med ett tempo på 5:45och medelpuls på 178 blev en "nära döden upplevelse". Med siktet inställt på "Stockholm Marathon" påbörjades träningen för året och 2013 har varit ett fantastiskt år så långt. Jag har gjort personbästa på alla sträckor och är i bättre form än någonsin. Efter jag sprungit "Stockholm Marathon" kände jag att jag skulle vilja testa på ännu längre distanser och när Ultravasan presenterades kände jag att detta var grejen jag skulle göra.