Fyra bugg och en Coca-Cola

Igår gav jag mig ut på mitt näst längsta pass i livet. Bara Stockholm marathon har varit längre. Skillnaden med detta var att det var terräng 38.5K. Hade fått med mig Paul som skulle köra en bit med mig. Målet var nu tiden och längden och inte farten. Hade gjort ett försök på den distansen innan men gick då ut lite för hårt och hade inte tillräckligt med kolhydrater med. Den gången fixade jag 31K. 

Det blev en fantastiskt fin runda! Givetvis mörkt då vi startade vid 06 men vad det led så steg solen upp och det var en magisk höstmorgon. Vid 22K skildes vi åt och tog oss hem olika vägar. Nere vid Bankeryds kyrka börjar den långa klättringen och där var det tungt. 

När jag sedan tänkte få in lite musik i öronen så strulade tekniken, eller ja det var Spotify. Försökte få igång en spellista men det förblev tyst, hade ändå kvar lurarna i öronen. Helt plötsligt efter en stund sätter Lotta Engberg igång och sjunga om fyra bugg. Hon var inte på min spellista kan jag säga. Nåväl jag överlevde även det och tog mig hem med rätt bra fart sista kilometerna. 

Vi kallar denna rundan för Gandalf, jag tyckte det passade.